fyfan

Snälla lägg dig inte i mitt liv, säg inte vilken väg jag ska gå. Säg inte åt mig vad som är bäst för mig. Jag kan faktiskt välja själv, jag vet exat hur jag vill ha mitt liv och om du skulle kunna tala om de för mig så skulle du göra det jävligt bra.
Nu är det inte säkert att mitt liv blir just så men jag vet ju vad jag vill iaf.

Jag vill plugga, skaffa mig ett jobb, ha en familj så småningom. Jag vill inte vara ute å supa varje helg, jag vill ha nåt mkt mer. Jag har redan gjort det jag velat gjort, har varit full mkt, varit osams med massa folk. Jag vill inte ha det så längre. Jag tar hellre på mig jobb än att gå ut å festa. Jag gå hellre på bio eller tar en hemma kväll. Men jag vill dela mina biobesök, jag vill dela mina tankar, mina funderingar, mitt liv.. :)

Just nu så ligger jag bara i soffan och febern har börjat smyga sig på. Jag som trodde att jag skulle klara mig, men nu ligger jag här å kallsvettas, hostar, snorar you name it.. Man kan ju hoppas att det går över fort..

Jag kommer snart sluta vara den snälla och den som ska bry sig om andra och höra av sig. För jag kan bara säga såhär - jag trodde att telefonen gick åt båda hållena, men jag hade tydligen fel så min telefon funkar inte heller tyvär..

Om du ska kunna tro att du kan bete dig mot mig hur som helst å sen bara låtsas som ingeting har hänt, så har du fel, jag kommer aldrig glömma detta. Jag förstår inte hur man kan bete sig så där usch...